Drama ökar jämställdheten på dagis (Vi föräldrar 11/2006)
På Skuru förskola i Nacka arbetar fyra- och femåringarna med drama för att bryta sig ur de traditionella könsrollerna. Under ledning av dramapedagogen Magdalena Granholm lär sig flickorna att ta för sig och pojkarna att samarbeta.
- Magda! Magda! Vad kuuuuul!
Det råder ingen tvekan om att dramapedagogen Magdalena Granholm är efterlängtad när hon dyker upp på Skuru förskola i Nacka utanför Stockholm. Linnea, Eldar, Cecilia och deras kamrater på storbarnsavdelningen Rumpnissarna kramar om "Magda" och springer före till dramarummet.
Några minuter senare sitter de på golvet och lyssnar spänt. Det har ringt i Magdas ficka. Någon är i nöd! Det visar sig vara Grodan. Han har hittat en present och inte lämnat tillbaka den till den rätte ägaren. Nu har han fått dåligt samvete. Kan barnen hjälpa honom?
- Ja, det kan vi! ropar barnen och så ber "Magda" var och en om förslag på lämplig utrustning för hjälpexpeditionen.
- Dykartuber, föreslår någon.
-Rep och badkläder. Och en kniv!, ropar de andra entusiastiskt, och snart är de på väg.
Resa i fantasin
Dramatimmarna på Skuru är en del av genusprojektet vid kommunala Skuru förskola. Varje måndagförmiddag delar Magdalena Granholm in de 24 barnen på Rumpnissarna i tre grupper och tar med dem på en resa i fantasin.
Ofta gäller det att hjälpa någon eller lösa ett problem. Barnens egna idéer vävs in i handlingen, samtidigt som de får tillfälle att öva på egenskaper som vanligen förknippas med det andra könet. För pojkarna kan det till exempel gälla empati och samarbete, för flickorna att ta initiativ och uttrycka egen vilja.
Idag är en av utmaningarna att passera den sure paddan Pärssons träsk.
- Stopp! Ni måste hjälpas åt, det räcker inte att bara en kommer över!, ropar Magdalena, när några av pojkarna får bråttom att ta sig förbi Paddan på egen hand.
Pojkarna suckar men vänder tillbaka, räcker handen till kompisen och så smyger de tillsammans vidare genom träsket.
Pröva nya roller
- Att jobba med drama ger barnen möjlighet att på ett lekfullt och roligt sätt pröva nya roller och egenskaper, förklarar Magdalena Granholm en stund senare när äventyret är slut och barnen tumlat ut till den nyfallna novembersnön.
Magdalena planerar noga vilket barn som ska ingå i vilken grupp. Vid de flesta tillfällena under hösten har flickorna och pojkarna haft drama var för sig. Framför allt för flickorna har det varit givande att ha den här tiden för sig själva, utan konkurrens från pojkarna, konstaterar Magdalena.
Till våren ska hon pröva att placera dominerande pojkar ensamma i en grupp med flickor. Eller tvärtom. För även om schablonbilden "den tuffe pojken" och "den blyga flickan" stämmer i många fall, så finns förstås undantag. Magdalena ser till individen och vad varje enskilt barn behöver.
- Barn kan upptäcka nya sidor hos sig själva om de slipper leva upp till de förväntningar som kompisarna har. För en "busig" pojke kan det vara skönt att slippa vara drivande och påhittig och bara få slappna av en stund.
Men kan en timme drama i veckan verkligen göra någon skillnad jämfört med alla de stereotypa bilder av könen som möter barnen i samhället i övrigt? Robab Payghambarian, förskollärare på Rumpnissarna, tycker att dramaövningarna har medfört förändringar.
- De gör stort intryck på barnen, säger hon. De pratar mycket om dramaövningarna efteråt och det sätter spår. Man ser i barnens lekar att de tar med sig erfarenheterna från äventyren till vardagen. Pojkar och flickor leker tillsammans på mer lika villkor nu.
Pelle Rödluvan
Under projekttiden har barnen fått upptäcka vad som händer när man vänder på invanda mönster. Cecilia Lindberg, arbetslagsledare på Skuru, läste sagan om Rödluvan för en grupp treåringar. Rödluvan var omdöpt till Pelle Rödluvan och skulle till sin morfar i skogen. Jägaren var en stor stark kvinna och vargen - ja, det var en hona, det med.
- I början protesterade barnen och sa: "Så är inte sagan, det är fel!". Men jag läste vidare och de fann sig i det nya ganska snabbt, berättar Cecilia.
Dramaövningarna har varit uppskattade av både barnen, personalen och föräldrarna och förskolan har nu beslutat att fortsätta med dem även efter projekttidens slut.
- Syftet är inte att göra "flickor" av pojkarna eller tvärtom, säger Magdalena Granholm. Istället ska vi hjälpa barnen att utveckla sin personlighet utan att begränsas av traditionella könsroller och förväntningar. Förskolan ska ge samma möjligheter till alla, oavsett kön.
Text: Eliza Kajanus
Det råder ingen tvekan om att dramapedagogen Magdalena Granholm är efterlängtad när hon dyker upp på Skuru förskola i Nacka utanför Stockholm. Linnea, Eldar, Cecilia och deras kamrater på storbarnsavdelningen Rumpnissarna kramar om "Magda" och springer före till dramarummet.
Några minuter senare sitter de på golvet och lyssnar spänt. Det har ringt i Magdas ficka. Någon är i nöd! Det visar sig vara Grodan. Han har hittat en present och inte lämnat tillbaka den till den rätte ägaren. Nu har han fått dåligt samvete. Kan barnen hjälpa honom?
- Ja, det kan vi! ropar barnen och så ber "Magda" var och en om förslag på lämplig utrustning för hjälpexpeditionen.
- Dykartuber, föreslår någon.
-Rep och badkläder. Och en kniv!, ropar de andra entusiastiskt, och snart är de på väg.
Resa i fantasin
Dramatimmarna på Skuru är en del av genusprojektet vid kommunala Skuru förskola. Varje måndagförmiddag delar Magdalena Granholm in de 24 barnen på Rumpnissarna i tre grupper och tar med dem på en resa i fantasin.
Ofta gäller det att hjälpa någon eller lösa ett problem. Barnens egna idéer vävs in i handlingen, samtidigt som de får tillfälle att öva på egenskaper som vanligen förknippas med det andra könet. För pojkarna kan det till exempel gälla empati och samarbete, för flickorna att ta initiativ och uttrycka egen vilja.
Idag är en av utmaningarna att passera den sure paddan Pärssons träsk.
- Stopp! Ni måste hjälpas åt, det räcker inte att bara en kommer över!, ropar Magdalena, när några av pojkarna får bråttom att ta sig förbi Paddan på egen hand.
Pojkarna suckar men vänder tillbaka, räcker handen till kompisen och så smyger de tillsammans vidare genom träsket.
Pröva nya roller
- Att jobba med drama ger barnen möjlighet att på ett lekfullt och roligt sätt pröva nya roller och egenskaper, förklarar Magdalena Granholm en stund senare när äventyret är slut och barnen tumlat ut till den nyfallna novembersnön.
Magdalena planerar noga vilket barn som ska ingå i vilken grupp. Vid de flesta tillfällena under hösten har flickorna och pojkarna haft drama var för sig. Framför allt för flickorna har det varit givande att ha den här tiden för sig själva, utan konkurrens från pojkarna, konstaterar Magdalena.
Till våren ska hon pröva att placera dominerande pojkar ensamma i en grupp med flickor. Eller tvärtom. För även om schablonbilden "den tuffe pojken" och "den blyga flickan" stämmer i många fall, så finns förstås undantag. Magdalena ser till individen och vad varje enskilt barn behöver.
- Barn kan upptäcka nya sidor hos sig själva om de slipper leva upp till de förväntningar som kompisarna har. För en "busig" pojke kan det vara skönt att slippa vara drivande och påhittig och bara få slappna av en stund.
Men kan en timme drama i veckan verkligen göra någon skillnad jämfört med alla de stereotypa bilder av könen som möter barnen i samhället i övrigt? Robab Payghambarian, förskollärare på Rumpnissarna, tycker att dramaövningarna har medfört förändringar.
- De gör stort intryck på barnen, säger hon. De pratar mycket om dramaövningarna efteråt och det sätter spår. Man ser i barnens lekar att de tar med sig erfarenheterna från äventyren till vardagen. Pojkar och flickor leker tillsammans på mer lika villkor nu.
Pelle Rödluvan
Under projekttiden har barnen fått upptäcka vad som händer när man vänder på invanda mönster. Cecilia Lindberg, arbetslagsledare på Skuru, läste sagan om Rödluvan för en grupp treåringar. Rödluvan var omdöpt till Pelle Rödluvan och skulle till sin morfar i skogen. Jägaren var en stor stark kvinna och vargen - ja, det var en hona, det med.
- I början protesterade barnen och sa: "Så är inte sagan, det är fel!". Men jag läste vidare och de fann sig i det nya ganska snabbt, berättar Cecilia.
Dramaövningarna har varit uppskattade av både barnen, personalen och föräldrarna och förskolan har nu beslutat att fortsätta med dem även efter projekttidens slut.
- Syftet är inte att göra "flickor" av pojkarna eller tvärtom, säger Magdalena Granholm. Istället ska vi hjälpa barnen att utveckla sin personlighet utan att begränsas av traditionella könsroller och förväntningar. Förskolan ska ge samma möjligheter till alla, oavsett kön.
Text: Eliza Kajanus