Lyckas med artificiell insemination (Hundsport Special 3/06)
Spermans kvalitet och hantering, tidpunkten för inseminationen och inseminationstekniken. Det är de viktigaste faktorerna för att lyckas med AI. Om allt stämmer kan sannolikheten för att tiken blir dräktig vara så hög som 80-85 procent.
Artificiell insemination kan göras med färsk, kyld eller fryst sperma. Oavsett spermatyp får samling och inseminering på hund enligt lag enbart utföras av veterinär med speciellt tillstånd. Idag finns ett 60-tal veterinärer med AI-tillstånd för hund i Sverige.
Den genomsnittliga valpningsprocenten vid AI är något lägre än vid naturliga parningar, där den brukar anges till runt 85 procent (i optimala fall). Även kullarna vid AI blir i genomsnitt något mindre. Det beror på att spermierna, när de behandlas, mister en del av sin livskraft och befruktningsförmåga och att några av dem dör under processen.
Av de svenska tikar som åren 2000-2004 inseminerades med färsk sperma valpade i snitt 52 procent och av dem som inseminerades med färsk importerad (dvs kyld) sperma valpade 45 procent. Motsvarande siffror för fryst sperma var 42 procent och för fryst importerad sperma 52 procent, även om variationerna mellan åren är relativt stora. Det visar den sammanställning som Anne-Sofie Lagerstedt, professor i kirurgi och SKK:s ansvarige AI-veterinär, gjort över AI-verksamheten i Sverige under tjugohundratalets fyra första år.
Ibland beräknas valpningsprocenten utifrån optimala förhållanden, dvs bara inseminationer gjorda på rätt dag, på bästa stället i tiken (dvs livmodern) och med sperma av god kvalitet tas med. Den ligger då runt 80 procent.
- Som tumregel kan man säga att chansen att lyckas med AI, oavsett spermatyp, är runt 50 procent, men att den ökar ju mer man optimerar alla faktorer, säger Anne-Sofie Lagerstedt.
Catharina Linde Forsberg är professor i smådjursreproduktion vid SLU och specialist i reproduktion hos hund och katt och hon poängterar att resultaten, om alla inseminationer gjordes med sperma av god kvalitet, skulle vara väsentligen högre. (Se tabell 1).
Spermans kvalitet
Spermakvaliteten är en viktig faktor för ett lyckat resultat. Den bästa kvaliteten får man om hanhunden tappas när han är i sin bästa ålder. Har han hunnit bli uppåt åtta-tio år är det bra att göra en spermabedömning innan man bestämmer sig för att använda honom.
En normal hanhund klarar vanligen två till tre parningar per vecka utan att spermakvaliteten eller -mängden försämras. En hanhund som inte parat på länge kan ändå ha bra spermakvalitet och mängd, eftersom det hela tiden nybildas spermier i testiklarna.
Sperma samlas genom att hanhundens penis stimuleras manuellt av veterinären. Finns en löptik närvarande gör det proceduren enklare, plus att ejakulatet (satsen) kan bli större och spermierna fler. Kvaliteten och mängden av sperman bedöms av veterinären innan den används. I ett bra sats är andelen rörliga, pigga spermier 85 procent och andelen normalt konstruerade spermier 70 procent.
Ett ejakulat kan innehålla mellan 100 miljoner och fyra miljarder spermier, beroende på ras. Stora raser producerar vanligen både större volymer sperma och fler spermier än små raser. För en inseminering rekommenderas runt 150-200 miljoner normala och rörliga spermier. Ska spermierna deponeras i slidan istället för i livmodern (se nedan) krävs upp till tio gånger fler spermier. Vid fryst sperma kan det också vara idé att använda en större mängd spermier per insemination, vilket i Sverige resulterat i många riktigt stora kullar med upp till 10-12 valpar.
Färsk och kyld sperma
Tre fjärdedelar av alla inseminationer utförda i Sverige åren 2000-2004 gjordes med färsk eller kyld sperma (dvs färsk sperma som konserverats och kylts). Färsk sperma används vanligen när både tiken och hanen är på plats, t ex då en naturlig parning misslyckats. I dessa fall behöver sperman inte behandlas på något sätt utan tiken insemineras direkt efter samlingen.
Kyld sperma används vid transporter på upp till två dygn, främst inom Sverige eller Europa, men har även med framgång skickats till och från USA. Konserveringen sker genom att man tillsätter en buffertlösning, som skyddar spermierna mot skador under frakten och ger dem näring. Spermablandningen kyls till cirka 5 grader, vilket dämpar spermiernas ämnesomsättning och förlänger livslängden.
Kyld sperma har en hållbarhet om vanligen två-fyra dagar efter samlingen. Men forskningen kring livslängden på kyld sperma är intensiv och under förutsättning att sperman håller en bra kvalitet från början, förvaras i en bra buffertlösning och hanteras på rätt sätt kan den idag hålla så länge som en dryg vecka, ibland t o m längre, enligt Catharina Linde Forsberg, som byggt upp AI-verksamheten på hund i Sverige.
- Men bäst är ändå om man kan inseminera inom 24 timmar efter samlingen. Ju tidigare, desto piggare spermier, betonar hon.
En fördel med kyld sperma är att den är enkel att hantera och billig att transportera. Det går bra att lägga provröret med sperman i en vanlig mattermos, gärna med stor öppning. Det gäller dock att se till att termosen verkligen håller avsedd temperatur, ca 5 grader, under transporten, annars påverkas livslängden hos spermierna. Det finns även speciella transportboxar för kyld hundsperma, gjorda i frigolit, som håller den låga temperaturen i cirka två dygn.
För att lyckas med kyld sperma är det mycket som ska klaffa: sperman ska samlas, skickas och tiken ska insemineras inom loppet av ett till två dygn. Det kräver flexibilitet och samarbetsvilja från både hanhundsägaren, veterinärerna och transportfirman. Som tikägare måste man därför vara helt säker på att tiken kommer att vara på rätt dag när man sätter igång processen (läs mer nedan).
Anne-Sofie Lagerstedt framhåller att det är viktigt att hanhundens alla intyg är i ordning.
- Det händer inte sällan att utländska veterinärer slarvar med papperen. Kan t ex inte hanhundens identitet styrkas förlorar man i värsta fall värdefull tid när spermierna är som piggast.
Fryst sperma
Under perioden 2000-2004 gjordes en fjärdedel av alla inseminationer i Sverige med fryst sperma. Fryst sperma ger i allmänhet en något lägre dräktighetsprocent och mindre valpkullar än färsk och kyld. Men fryst sperma har också flera fördelar. Den har i princip obegränsad hållbarhet och är det enda alternativet vid transporter till t ex Australien och Nya Zeeland.
- Cirka 85 procent av alla raser i Sverige är numerärt små och har därmed en smal avelsbas. Med fryst sperma kan utbudet av lämpliga hanar ökas väsentligt, konstaterar Catharina Linde Forsberg.
Frysningen gör det också möjligt att spara sperma i en spermabank, som säkerhet om det skulle hända hanen något eller för att hans gener anses så värdefulla att de kan behövas i rasen i framtiden.
- Många raser, framför allt de numerärt små, har idag begränsningar på hur många kullar det är lämpligt att en hane får under sin livstid. Genom frysning kan man använda den hanen igen 10-20 år senare till andra tiklinjer. Att få tillbaka ett visst blod eller vissa egenskaper långt efter att hanen gått bort är fantastiskt! Men ibland går utvecklingen i rasen förbi hanen man fryst sperma ifrån och då måste man acceptera det.
I Sverige förvaras all fryst sperma i spermabanken vid Avdelningen för komparativ reproduktion, obstetrik och juverhälsa (KROJ) vid SLU i Ultuna. Där finns idag sperma från 350-400 hanhundar. 80 procent av dessa är svenska, resten är utländska. Från varje hanhund finns vanligen tillräckligt med sperma för mellan en och fem tikar. Spermabanker finns i de flesta länder. I USA finns flera stycken, varav några privata.
- Även om sperman förvaras i en bank är det inte bara att plocka ut sperma från en hane som verkar lämplig, vilket faktiskt hänt att tikägare har trott, berättar Catharina Linde Forsberg. Dels är uppgifterna om vilka hanar som ligger i banken sekretessbelagda, dels måste hanhundsägaren, precis som vid en naturlig parning, ge sitt godkännande.
En fördel med fryst sperma är att den, i motsats till kyld, kan skickas i god tid före insemineringen. Det finns speciella transportbehållare som klarar att hålla den nödvändiga temperaturen - 197 grader i en till två veckor om de förvaras i rumstemperatur. De väger dock runt 15 kilo och är halvmetern höga, vilket förstås gör transporten både krånglig och dyr. Som vid all spermatransport gäller det att anlita en bra transportfirma ? och det är djurägarens, inte veterinärens, ansvar. Får frysbehållaren stå i gassande sol på en flygplats i några timmar klarar den inte att hålla kylan lika länge, varnar Catharina Linde Forsberg.
Frysningen kräver precision
För att klara frysningen måste sperman spädas med en buffertlösning med tillsats av ett frysskydd, t ex glycerol. Den läggs sedan i strån, som ser ut som sugrör. Ett strå om 0,5 ml rymmer normalt mellan 50 och 100 miljoner spermier och för en inseminering behövs vanligtvis två-tre strån. Stråna förvaras i en frysbehållare med flytande kväve vid en temperatur av -197 grader. Utomlands fryses sperman ibland i s k pellets av en liten ärtas storlek. De flesta hundars sperma klarar att frysas, även om undantag finns. Efter nedfrysningen tinar man vanligen ett provstrå för att kontrollera att frysningen gick bra innan sperman läggs in i banken.
Tekniken runt frysningen kräver mycket precision. Buffertens sammansättning, hur sperman späds, hur nedfrysning och upptining går till, hur stråna rent praktiskt sänks ned i frysbehållaren och spermiekoncentrationen per strå ? allt har betydelse för hur många spermier som överlever och hur länge de lever när de tinats. Speciellt känsliga är spermierna för temperaturväxlingar och om nedfrysningen eller upptiningen går för fort eller för sakta kan många av dem stryka med.
Forskningen kring frystekniken är livaktig, men utomlands sker mycket på företag och förblir därför i det fördolda. I Sverige och Norge däremot är forskningen offentlig och båda länderna har gott anseende på det här området. De senaste åren har Catharina Linde Forsbergs forskargrupp vid SLU utvecklat en ny buffertlösning, Uppsala Equex II, som nyligen i en ansedd veterinärtidskrift utnämnts till en av de bästa i världen. Nya svenska rön visar också att en något högre koncentration av spermier och relativt snabb nedfrysning gynnar spermiernas överlevnad.
- Vi har i laboratoriestudier visat att våra metoder ökar antalet spermier som är pigga och rörliga efter upptiningen. I rumstemperatur kan idag tinad sperma av god kvalitet hålla sig i upp till en vecka, är den av dålig kvalitet kan den vara död på en kvart. Vad detta betyder för valpnings-procenten eller kullstorleken vet vi däremot inte säkert ännu. Det kan gå flera år från nedfrysning tills sperman faktiskt används, vilket innebär att vi ännu inte har tillräckligt med data. Men de resultat vi har hittills från inseminationer här hemma liksom internationellt ser väldigt lovande ut.
Inseminationstekniker
Artificiell insemination kan göras i slidan (vaginal AI) eller i livmodern (intrauterin AI). Intrauterin AI ger vanligen både högre dräktighetsprocent och större kullar (se tabell 1). Det beror på att många spermier kan sållas bort vid passagen genom livmodermunnen och att vägen som spermierna måste simma för att nå äggen är kortare vid intrauterin än vid vaginal AI. Detta är speciellt viktigt vid fryst sperma, som efter upptingen har en kortare överlevnadstid än färsk sperma.
Vid vaginal AI förs en plastkateter in i främre delen av slidan, där sperman deponeras. De flesta veterinärer i Sverige inseminerar på detta sätt, som anses lättare än att lägga sperman i livmodern.
Vid intrauterin AI går man via slidan igenom den trånga och lutande livmodertappen och in i livmodern, där sperman deponeras. Vanligen används i Sverige och Norge den s k norska katetern, en lång och smal rörformad sond, som är smidig men kräver en viss skicklighet av den inseminerande veterinären. Intrauterin AI kan också göras med hjälp av endoskop, ett instrument med optik och belysning, som underlättar när livmodertappen ska passeras.
Oavsett var i tiken sperman deponeras blir resultatet bäst om man kan inseminera två gånger med någon dags mellanrum.
Både vaginal och intrauterin AI utförs på en vaken och stående tik och tar bara några minuter. Insemineringen gör inte ont och de flesta tikar står snällt stilla under proceduren. Efter inseminationen ska tikens bakdel hållas lyft under 10-20 minuter för att hjälpa spermierna att ta sig genom livmodern till äggledarna, där befruktningen sker. Det är bra att efter insemineringen massera vulvaöppningen eller bakre delen av vaginan med ett finger, som ersättning för hängningen. Det stimulerar livmodern att dra ihop sig, vilket hjälper spermierna att transporteras mot målet.
Utomlands är det vanligt att man gör en s k kirurgisk insemination, dvs man deponerar sperman i livmodernhornen genom en titthålsoperation eller, vilket är vanligare, genom att göra ett snitt i buken och spruta in spermierna med en kanyl. I båda fallen måste tiken sövas. Catharina Linde Forsberg bedömer att 90 procent av inseminationerna i Europa och på andra håll i världen görs på detta sätt. I Sverige förbjuder djurskyddslagen att inseminera på kirurgisk väg.
Tidpunkt för inseminationen
Det många gånger svåraste momentet vid AI är att tiken ska vara i rätt fas. Det gäller förstås även vid naturliga parningar men är speciellt viktigt när man använder kyld och fryst sperma pga den kortare livslängden. Tiken måste därför befinna sig sent i löpperioden så att äggen är mogna och befruktningsdugliga när spermierna anländer. Ett blodprov som mäter progesteronhalten kan tala om exakt när tiken ska paras. Blodprovet kan tas hos den vanliga veterinären och skickas till SLU för analys. Svar kommer vid lunchtid följande vardag. När progesteronhalten ligger på 40-60 nanomol/liter är tiken i rätt fas.
- Det är bättre att ta blodprovet någon dag för tidigt än att vänta för länge, poängterar Catharina Linde Forsberg. Börjar progesteronvärdena närma sig 20-25 nanomol/l kan tiken paras eller insemineras dagen därpå. God planering är A och O för den som vill inseminera.
Vaginalutstryk är billigare än blodprov, men inte alls lika tillförlitligt. Ofta används vaginalutstryk för att veta om det är meningsfullt att ta blodprovet en viss dag.
Eliza Kajanus
Den genomsnittliga valpningsprocenten vid AI är något lägre än vid naturliga parningar, där den brukar anges till runt 85 procent (i optimala fall). Även kullarna vid AI blir i genomsnitt något mindre. Det beror på att spermierna, när de behandlas, mister en del av sin livskraft och befruktningsförmåga och att några av dem dör under processen.
Av de svenska tikar som åren 2000-2004 inseminerades med färsk sperma valpade i snitt 52 procent och av dem som inseminerades med färsk importerad (dvs kyld) sperma valpade 45 procent. Motsvarande siffror för fryst sperma var 42 procent och för fryst importerad sperma 52 procent, även om variationerna mellan åren är relativt stora. Det visar den sammanställning som Anne-Sofie Lagerstedt, professor i kirurgi och SKK:s ansvarige AI-veterinär, gjort över AI-verksamheten i Sverige under tjugohundratalets fyra första år.
Ibland beräknas valpningsprocenten utifrån optimala förhållanden, dvs bara inseminationer gjorda på rätt dag, på bästa stället i tiken (dvs livmodern) och med sperma av god kvalitet tas med. Den ligger då runt 80 procent.
- Som tumregel kan man säga att chansen att lyckas med AI, oavsett spermatyp, är runt 50 procent, men att den ökar ju mer man optimerar alla faktorer, säger Anne-Sofie Lagerstedt.
Catharina Linde Forsberg är professor i smådjursreproduktion vid SLU och specialist i reproduktion hos hund och katt och hon poängterar att resultaten, om alla inseminationer gjordes med sperma av god kvalitet, skulle vara väsentligen högre. (Se tabell 1).
Spermans kvalitet
Spermakvaliteten är en viktig faktor för ett lyckat resultat. Den bästa kvaliteten får man om hanhunden tappas när han är i sin bästa ålder. Har han hunnit bli uppåt åtta-tio år är det bra att göra en spermabedömning innan man bestämmer sig för att använda honom.
En normal hanhund klarar vanligen två till tre parningar per vecka utan att spermakvaliteten eller -mängden försämras. En hanhund som inte parat på länge kan ändå ha bra spermakvalitet och mängd, eftersom det hela tiden nybildas spermier i testiklarna.
Sperma samlas genom att hanhundens penis stimuleras manuellt av veterinären. Finns en löptik närvarande gör det proceduren enklare, plus att ejakulatet (satsen) kan bli större och spermierna fler. Kvaliteten och mängden av sperman bedöms av veterinären innan den används. I ett bra sats är andelen rörliga, pigga spermier 85 procent och andelen normalt konstruerade spermier 70 procent.
Ett ejakulat kan innehålla mellan 100 miljoner och fyra miljarder spermier, beroende på ras. Stora raser producerar vanligen både större volymer sperma och fler spermier än små raser. För en inseminering rekommenderas runt 150-200 miljoner normala och rörliga spermier. Ska spermierna deponeras i slidan istället för i livmodern (se nedan) krävs upp till tio gånger fler spermier. Vid fryst sperma kan det också vara idé att använda en större mängd spermier per insemination, vilket i Sverige resulterat i många riktigt stora kullar med upp till 10-12 valpar.
Färsk och kyld sperma
Tre fjärdedelar av alla inseminationer utförda i Sverige åren 2000-2004 gjordes med färsk eller kyld sperma (dvs färsk sperma som konserverats och kylts). Färsk sperma används vanligen när både tiken och hanen är på plats, t ex då en naturlig parning misslyckats. I dessa fall behöver sperman inte behandlas på något sätt utan tiken insemineras direkt efter samlingen.
Kyld sperma används vid transporter på upp till två dygn, främst inom Sverige eller Europa, men har även med framgång skickats till och från USA. Konserveringen sker genom att man tillsätter en buffertlösning, som skyddar spermierna mot skador under frakten och ger dem näring. Spermablandningen kyls till cirka 5 grader, vilket dämpar spermiernas ämnesomsättning och förlänger livslängden.
Kyld sperma har en hållbarhet om vanligen två-fyra dagar efter samlingen. Men forskningen kring livslängden på kyld sperma är intensiv och under förutsättning att sperman håller en bra kvalitet från början, förvaras i en bra buffertlösning och hanteras på rätt sätt kan den idag hålla så länge som en dryg vecka, ibland t o m längre, enligt Catharina Linde Forsberg, som byggt upp AI-verksamheten på hund i Sverige.
- Men bäst är ändå om man kan inseminera inom 24 timmar efter samlingen. Ju tidigare, desto piggare spermier, betonar hon.
En fördel med kyld sperma är att den är enkel att hantera och billig att transportera. Det går bra att lägga provröret med sperman i en vanlig mattermos, gärna med stor öppning. Det gäller dock att se till att termosen verkligen håller avsedd temperatur, ca 5 grader, under transporten, annars påverkas livslängden hos spermierna. Det finns även speciella transportboxar för kyld hundsperma, gjorda i frigolit, som håller den låga temperaturen i cirka två dygn.
För att lyckas med kyld sperma är det mycket som ska klaffa: sperman ska samlas, skickas och tiken ska insemineras inom loppet av ett till två dygn. Det kräver flexibilitet och samarbetsvilja från både hanhundsägaren, veterinärerna och transportfirman. Som tikägare måste man därför vara helt säker på att tiken kommer att vara på rätt dag när man sätter igång processen (läs mer nedan).
Anne-Sofie Lagerstedt framhåller att det är viktigt att hanhundens alla intyg är i ordning.
- Det händer inte sällan att utländska veterinärer slarvar med papperen. Kan t ex inte hanhundens identitet styrkas förlorar man i värsta fall värdefull tid när spermierna är som piggast.
Fryst sperma
Under perioden 2000-2004 gjordes en fjärdedel av alla inseminationer i Sverige med fryst sperma. Fryst sperma ger i allmänhet en något lägre dräktighetsprocent och mindre valpkullar än färsk och kyld. Men fryst sperma har också flera fördelar. Den har i princip obegränsad hållbarhet och är det enda alternativet vid transporter till t ex Australien och Nya Zeeland.
- Cirka 85 procent av alla raser i Sverige är numerärt små och har därmed en smal avelsbas. Med fryst sperma kan utbudet av lämpliga hanar ökas väsentligt, konstaterar Catharina Linde Forsberg.
Frysningen gör det också möjligt att spara sperma i en spermabank, som säkerhet om det skulle hända hanen något eller för att hans gener anses så värdefulla att de kan behövas i rasen i framtiden.
- Många raser, framför allt de numerärt små, har idag begränsningar på hur många kullar det är lämpligt att en hane får under sin livstid. Genom frysning kan man använda den hanen igen 10-20 år senare till andra tiklinjer. Att få tillbaka ett visst blod eller vissa egenskaper långt efter att hanen gått bort är fantastiskt! Men ibland går utvecklingen i rasen förbi hanen man fryst sperma ifrån och då måste man acceptera det.
I Sverige förvaras all fryst sperma i spermabanken vid Avdelningen för komparativ reproduktion, obstetrik och juverhälsa (KROJ) vid SLU i Ultuna. Där finns idag sperma från 350-400 hanhundar. 80 procent av dessa är svenska, resten är utländska. Från varje hanhund finns vanligen tillräckligt med sperma för mellan en och fem tikar. Spermabanker finns i de flesta länder. I USA finns flera stycken, varav några privata.
- Även om sperman förvaras i en bank är det inte bara att plocka ut sperma från en hane som verkar lämplig, vilket faktiskt hänt att tikägare har trott, berättar Catharina Linde Forsberg. Dels är uppgifterna om vilka hanar som ligger i banken sekretessbelagda, dels måste hanhundsägaren, precis som vid en naturlig parning, ge sitt godkännande.
En fördel med fryst sperma är att den, i motsats till kyld, kan skickas i god tid före insemineringen. Det finns speciella transportbehållare som klarar att hålla den nödvändiga temperaturen - 197 grader i en till två veckor om de förvaras i rumstemperatur. De väger dock runt 15 kilo och är halvmetern höga, vilket förstås gör transporten både krånglig och dyr. Som vid all spermatransport gäller det att anlita en bra transportfirma ? och det är djurägarens, inte veterinärens, ansvar. Får frysbehållaren stå i gassande sol på en flygplats i några timmar klarar den inte att hålla kylan lika länge, varnar Catharina Linde Forsberg.
Frysningen kräver precision
För att klara frysningen måste sperman spädas med en buffertlösning med tillsats av ett frysskydd, t ex glycerol. Den läggs sedan i strån, som ser ut som sugrör. Ett strå om 0,5 ml rymmer normalt mellan 50 och 100 miljoner spermier och för en inseminering behövs vanligtvis två-tre strån. Stråna förvaras i en frysbehållare med flytande kväve vid en temperatur av -197 grader. Utomlands fryses sperman ibland i s k pellets av en liten ärtas storlek. De flesta hundars sperma klarar att frysas, även om undantag finns. Efter nedfrysningen tinar man vanligen ett provstrå för att kontrollera att frysningen gick bra innan sperman läggs in i banken.
Tekniken runt frysningen kräver mycket precision. Buffertens sammansättning, hur sperman späds, hur nedfrysning och upptining går till, hur stråna rent praktiskt sänks ned i frysbehållaren och spermiekoncentrationen per strå ? allt har betydelse för hur många spermier som överlever och hur länge de lever när de tinats. Speciellt känsliga är spermierna för temperaturväxlingar och om nedfrysningen eller upptiningen går för fort eller för sakta kan många av dem stryka med.
Forskningen kring frystekniken är livaktig, men utomlands sker mycket på företag och förblir därför i det fördolda. I Sverige och Norge däremot är forskningen offentlig och båda länderna har gott anseende på det här området. De senaste åren har Catharina Linde Forsbergs forskargrupp vid SLU utvecklat en ny buffertlösning, Uppsala Equex II, som nyligen i en ansedd veterinärtidskrift utnämnts till en av de bästa i världen. Nya svenska rön visar också att en något högre koncentration av spermier och relativt snabb nedfrysning gynnar spermiernas överlevnad.
- Vi har i laboratoriestudier visat att våra metoder ökar antalet spermier som är pigga och rörliga efter upptiningen. I rumstemperatur kan idag tinad sperma av god kvalitet hålla sig i upp till en vecka, är den av dålig kvalitet kan den vara död på en kvart. Vad detta betyder för valpnings-procenten eller kullstorleken vet vi däremot inte säkert ännu. Det kan gå flera år från nedfrysning tills sperman faktiskt används, vilket innebär att vi ännu inte har tillräckligt med data. Men de resultat vi har hittills från inseminationer här hemma liksom internationellt ser väldigt lovande ut.
Inseminationstekniker
Artificiell insemination kan göras i slidan (vaginal AI) eller i livmodern (intrauterin AI). Intrauterin AI ger vanligen både högre dräktighetsprocent och större kullar (se tabell 1). Det beror på att många spermier kan sållas bort vid passagen genom livmodermunnen och att vägen som spermierna måste simma för att nå äggen är kortare vid intrauterin än vid vaginal AI. Detta är speciellt viktigt vid fryst sperma, som efter upptingen har en kortare överlevnadstid än färsk sperma.
Vid vaginal AI förs en plastkateter in i främre delen av slidan, där sperman deponeras. De flesta veterinärer i Sverige inseminerar på detta sätt, som anses lättare än att lägga sperman i livmodern.
Vid intrauterin AI går man via slidan igenom den trånga och lutande livmodertappen och in i livmodern, där sperman deponeras. Vanligen används i Sverige och Norge den s k norska katetern, en lång och smal rörformad sond, som är smidig men kräver en viss skicklighet av den inseminerande veterinären. Intrauterin AI kan också göras med hjälp av endoskop, ett instrument med optik och belysning, som underlättar när livmodertappen ska passeras.
Oavsett var i tiken sperman deponeras blir resultatet bäst om man kan inseminera två gånger med någon dags mellanrum.
Både vaginal och intrauterin AI utförs på en vaken och stående tik och tar bara några minuter. Insemineringen gör inte ont och de flesta tikar står snällt stilla under proceduren. Efter inseminationen ska tikens bakdel hållas lyft under 10-20 minuter för att hjälpa spermierna att ta sig genom livmodern till äggledarna, där befruktningen sker. Det är bra att efter insemineringen massera vulvaöppningen eller bakre delen av vaginan med ett finger, som ersättning för hängningen. Det stimulerar livmodern att dra ihop sig, vilket hjälper spermierna att transporteras mot målet.
Utomlands är det vanligt att man gör en s k kirurgisk insemination, dvs man deponerar sperman i livmodernhornen genom en titthålsoperation eller, vilket är vanligare, genom att göra ett snitt i buken och spruta in spermierna med en kanyl. I båda fallen måste tiken sövas. Catharina Linde Forsberg bedömer att 90 procent av inseminationerna i Europa och på andra håll i världen görs på detta sätt. I Sverige förbjuder djurskyddslagen att inseminera på kirurgisk väg.
Tidpunkt för inseminationen
Det många gånger svåraste momentet vid AI är att tiken ska vara i rätt fas. Det gäller förstås även vid naturliga parningar men är speciellt viktigt när man använder kyld och fryst sperma pga den kortare livslängden. Tiken måste därför befinna sig sent i löpperioden så att äggen är mogna och befruktningsdugliga när spermierna anländer. Ett blodprov som mäter progesteronhalten kan tala om exakt när tiken ska paras. Blodprovet kan tas hos den vanliga veterinären och skickas till SLU för analys. Svar kommer vid lunchtid följande vardag. När progesteronhalten ligger på 40-60 nanomol/liter är tiken i rätt fas.
- Det är bättre att ta blodprovet någon dag för tidigt än att vänta för länge, poängterar Catharina Linde Forsberg. Börjar progesteronvärdena närma sig 20-25 nanomol/l kan tiken paras eller insemineras dagen därpå. God planering är A och O för den som vill inseminera.
Vaginalutstryk är billigare än blodprov, men inte alls lika tillförlitligt. Ofta används vaginalutstryk för att veta om det är meningsfullt att ta blodprovet en viss dag.
Eliza Kajanus