Skojigt när hunden tränar människan - recension (Jakt & Jägare 6/06)
Att presentera verkligheten i förvrängd form är ett känt knep för att öppna ögonen och skapa aha-upplevelser. Nyutkomna "Ladys handbok för fågelhundar: Människoträning" använder sig av just denna metod för att förmedla insikter om relationen mellan fågelhundar och deras förare. Författare är fågelhundsmannen och spanieldomaren Pelle Agorelius.
I "Ladys handbok" får läsaren ta del av författarens förnäma och högmeriterade jaktspaniel Ladys bästa tips när det gäller de vanligaste dressyrövningarna. Men till skillnad från traditionella hundböcker är det, som titeln antyder, inte hunden utan föraren som ska dresseras.
Här får vi till exempel veta hur Lady lär sin ägare att komma på inkallning. Hon står helt enkelt still och spelar döv, varpå människan kommer springande till hunden istället för tvärtom... Hon tipsar vidare om snabbaste vägen till fågel - det gäller att inte söka för bra, så kommer människan snart att visa hunden till foderplatserna. Boken tar också upp hur hunden tränar upp förarens träffprocent, hur den lurar åt sig möjligheter till härliga eftergångar och mycket mer.
Särskilt skojigt är stycket om Ladys metod för att lära människan att plocka upp äckliga maskätna kråkor. Hur det går till ska dock inte avslöjas här.
Det är roligt och träffsäkert, och fler än undertecknad lär känna igen sig. Efter bara några sidor blir man pinsamt medveten om alla fel man som hundägare gör och hur ens beteende oftast har motsatt effekt mot vad man tänkt sig. Agorelius låter Lady använda de vanliga dressyrklyschorna ("öka kraven successivt", "belöna omedelbart" "timingen i korrigeringen" osv) vilket ger en komisk effekt. De festliga illustrationerna bidrar till nöjet vid läsningen.
Som i all satir finns ett korn av allvar bakom den skämtsamma tonen. "Att vara fjättrad och bunden, ryckt och hunsad måste bekämpas till varje pris" säger Lady på ett ställe, men så har hennes spökskrivare Pelle Agorelius också gjort sig känd som skeptiker till fysisk korrigering. I slutet av boken antyds att de hundägare som blir arga och med ryck och slit ger sig på hunden egentligen är osäkra, låstsastuffa typer som behöver huta åt sina hundar för att själva känna sig lyckade.
Det är en känga mot hundfolket som säkert kan reta upp en och annan. Författaren driver även friskt med det motsatta lägret, de ultramjuka klickertränarna.
Någon dressyrbok i egentlig mening är detta förstås inte. "Ladys handbok" rymmer mycket kunskap om hur man som hundägare INTE ska göra. Men det omvända perspektivet, där hunden är dressören, gör det emellanåt svårt att hänga med i svängarna även efter några genomläsningar.
Trots det är "Ladys handbok" en uppfriskande bekantskap och definitivt en skrattspegel som skapar eftertanke.
Av: Eliza Kajanus
Fakta:
"Ladys handbok för fågelhundar: Människoträning", 39 sidor
Författare: Pelle Agorelius. Illustrationer: Jimmy Wallin
Förlag: Pelle Agorelius Förlag
Här får vi till exempel veta hur Lady lär sin ägare att komma på inkallning. Hon står helt enkelt still och spelar döv, varpå människan kommer springande till hunden istället för tvärtom... Hon tipsar vidare om snabbaste vägen till fågel - det gäller att inte söka för bra, så kommer människan snart att visa hunden till foderplatserna. Boken tar också upp hur hunden tränar upp förarens träffprocent, hur den lurar åt sig möjligheter till härliga eftergångar och mycket mer.
Särskilt skojigt är stycket om Ladys metod för att lära människan att plocka upp äckliga maskätna kråkor. Hur det går till ska dock inte avslöjas här.
Det är roligt och träffsäkert, och fler än undertecknad lär känna igen sig. Efter bara några sidor blir man pinsamt medveten om alla fel man som hundägare gör och hur ens beteende oftast har motsatt effekt mot vad man tänkt sig. Agorelius låter Lady använda de vanliga dressyrklyschorna ("öka kraven successivt", "belöna omedelbart" "timingen i korrigeringen" osv) vilket ger en komisk effekt. De festliga illustrationerna bidrar till nöjet vid läsningen.
Som i all satir finns ett korn av allvar bakom den skämtsamma tonen. "Att vara fjättrad och bunden, ryckt och hunsad måste bekämpas till varje pris" säger Lady på ett ställe, men så har hennes spökskrivare Pelle Agorelius också gjort sig känd som skeptiker till fysisk korrigering. I slutet av boken antyds att de hundägare som blir arga och med ryck och slit ger sig på hunden egentligen är osäkra, låstsastuffa typer som behöver huta åt sina hundar för att själva känna sig lyckade.
Det är en känga mot hundfolket som säkert kan reta upp en och annan. Författaren driver även friskt med det motsatta lägret, de ultramjuka klickertränarna.
Någon dressyrbok i egentlig mening är detta förstås inte. "Ladys handbok" rymmer mycket kunskap om hur man som hundägare INTE ska göra. Men det omvända perspektivet, där hunden är dressören, gör det emellanåt svårt att hänga med i svängarna även efter några genomläsningar.
Trots det är "Ladys handbok" en uppfriskande bekantskap och definitivt en skrattspegel som skapar eftertanke.
Av: Eliza Kajanus
Fakta:
"Ladys handbok för fågelhundar: Människoträning", 39 sidor
Författare: Pelle Agorelius. Illustrationer: Jimmy Wallin
Förlag: Pelle Agorelius Förlag