Kenth Svartberg: - Mina misstag och min fru gör att jag lyckas (Hundsport 10/06)
Han har varit en spanskakurs från succé i agility-VM och en fårstjärt från seger i vallning. Misstag som dessa fanns i bakhuvudet när etologen och författaren Kenth Svartberg anmälde sig och border collien Kes till årets lydnads-SM. Resultatet: guld.
- Jag motiveras av mina misstag - och av min fru Niina, säger den trefaldige SM-vinnaren.
Säg Kenth Svartberg och de som håller på med tävlingslydnad får något vördnadsfullt i blicken. "Noggrann och systematisk", "får till perfekta detaljer" och "ödmjuk och vänlig" är några av de omdömen man kan höra om honom. Att han i år stod överst på pallen för tredje gången i lydnads-SM (1994, 2004 och 2006) samt har ett EM-guld från 2004 förvånar knappast dem som känner honom. Själv däremot säger han sig vara en smula överraskad av de senaste årens framgångar.
- Efter min förra hund Kottes SM-vinst 1994 kände jag mig färdig med lydnaden, berättar Kenth Svartberg. Med Kes hade jag inga grymma träningsmål i lydnad och att vi skulle vinna SM fanns inte med i planen från början.
Att han i juni ändå kunde bärga sin och Kes' andra SM-guldmedalj kan han till stor del tacka hustrun Niina för. Niina är mental tränare och framgångsrik hundförare även hon, med bl a en individuell fjärdeplats i VM i lydnad på meritlistan.
- Niina och jag träffades för fem år sedan och det var otroligt stimulerande. Jag är i grunden en lat person, men Niinas oerhörda entusiasm och höga mål gjorde att även jag höjde mina mål. En träningsvillig förare är den viktigaste faktorn för att lyckas inom tävlingslydnad.
Mästare i mete
Säkerligen spelar Kenths bakgrund en roll för framgångarna. Han kommer från en familj, där alla, mamma, pappa, storasyster och Kenth, tävlade i fiske. När han var 13 år vann Kenth Junior-SM i tävlingsmete. Han drog upp mest fisk av alla, inklusive seniorerna, vilket dessutom gjorde honom till totalmästare. Några år senare blev han uttagen till juniorlandslaget i mete.
- Är man uppvuxen i en tävlingsatmosfär ligger det default att lyckas och nå ens mål. Jag är som Obelix (figur ur böckerna om Asterix, red:s anm), som doppades i grytan som liten. Jag har fått jobba hårt med mig själv för att inte "tävla" i allt. Däremot har jag inget jättedriv efter pokaler. Istället handlar det mer om min vilja att utveckla hunden och nå mina träningsmål.
Någon hund fanns inte i det Svartbergska föräldrahemmet. Den första hunden, golden retrievern Tintin, skaffade Kenth först när han var 19 år. Som den tävlingsmänniska han är kom han snabbt igång med hundsport. Redan första starten, en agilityklass, slutade med seger. Efter Tintin har det blivit vallhundar för Kenth. Med Kes tävlar Kenth förutom i lydnad också i spår och i vallning, även om familjen Svartberg just nu saknar egna får.
- Det är häftigt att arbeta med hundens instinkter. En vallhund har en medfödd idé om att den ska flytta får, och förarens uppgift är att utveckla denna egenskap så att hunden får en helhetsbild av vad arbetet går ut på. I vallningen finns en harmoni och linjeskönhet som inte finns i tävlingslydnaden, säger Kenth. Men grenarna är så olika att det nästan är en nackdel att träna båda samtidigt.
Forskar om getter
Till yrket är Kenth Svartberg etolog med inriktning på hundars personlighet. Just nu forskar han om individskillnader hos get, räv och hund vid SLU i Uppsala. Vilken betydelse har det faktum att han är doktor i hundars beteenden för hans framgångar? Ingen större betydelse, menar han själv iallafall.
- Forskningen har präglat min syn på hur inlärning går till och hur en hunds personlighet formas från gener till stabil vuxen. Men det är för långt från teori till praktik för att jag ska ha någon nytta av forskningen i min egen träning av hundarna.
Däremot har det akademiska arbetssättet bidragit till att han är strukturerad och långsiktig även i hundträningen, tror han.
- Mitt mål är att kombinera båda hjärnhalvorna i hundträningen. Från början hade jag lättare för den logiska sidan, men jag har arbetat med att utveckla min högra hjärnhalva. Med tiden har jag blivit bättre att fånga känsla och intuition. Det är en viktig del i hundträningen, konstaterar Kenth.
I samband med SM utkom Kenth och Niina Svartberg med boken "Med sikte på 10:an - Belöningsträning för lydnadsklass 1-elit". Inlärningsmodellen som Kenth och Niina förspråkar bygger på belöningar, men när det närmar sig tävling gäller det att lära hunden att arbeta även utan belöningar, betonar de. Lever Kenth Svartberg alltid som han lär?
- Man måste ha en grundplan, men man måste också kunna göra det hunden behöver just nu. Exempelvis belönade jag väldigt mycket under en kort period inför SM t ex för att få rätt gnista, trots att man egentligen inte bör göra det så nära inpå en tävling, säger Kenth, som tycker att arbetet med boken varit en bra förberedelse för SM.
- Att formulera sin kunskap är att bli klar över hur man tänker.
En fårstjärt från seger
Nästan overkligt framgångsrik - visst. Men även Kenth Svartberg kan göra bort sig.
- På unghundscupen i vallning i Hedemora för två år sedan hade "Kessan" gjort ett fantastiskt jobb hela vägen. Vid sista fållan var alla fåren inne utom ett, vars lår stack ut en decimeter. Jag lät Kes driva in fåren lite till, men då hoppade istället allihopa ut ur fållan. Jag var en fårstjärt från att vinna, och så blev vi fyra. Det var surt!
Den allra värsta erfarenheten härrör från agility-VM 1997. Det var ett laglopp och Kenth och tervuerenen Vita var först ut. Vita gjorde ett kanonlopp, men på bordet hände det. Kenth hörde fel när domaren, som talade spanska, räknade ner och skickade hunden på nästa hinder för tidigt. Det som hade kunnat bli ett segerlopp blev istället en diskning och en svidande besvikelse för hela laget.
- Det var hemskt! Jag har inte kommit över det än, säger Kenth med ett plågat ansiktsuttryck. Men de här misslyckandena hjälper mig faktiskt. Jag vill aldrig uppleva dem igen, vilket gör att jag förbereder mig extra noga innan jag ska tävla.
I november går lydnads-VM i Polen och Kenth hoppas bli uttagen. Målet: han och Kes ska vinna.
Någon polskakurs tänker dock han inte ta inför mästerskapet.
- Nej, men tävlingsledarna talar engelska, så jag hoppas jag klarar mig ändå.
Eliza Kajanus
I huvudsak självlärd
Namn: Kenth Svartberg
Ålder: 41
Uppvuxen: i Eskilstuna
Bor: i villa i Alunda utanför Uppsala
Familj: hustrun Niina, dottern Vilda, 3, hundarna Kes, 5 år, border collien Jippie, 8 månader, och kelpien Ripper, 12 år
Arbete: forskare i etologi vid SLU, lydnadsinstruktör, föreläsare och författare.
Utbildning inom hundträning: har bl a gått agilityinstruktörsutbildning, klicker camp för Bob Bailey i USA och flera kurser i vallning. Annars i huvudsak självlärd.
Tränar: två-tre gånger per vecka, bl a på egen träningsplan utanför huset
Bästa egenskap enligt hustrun Niina: bra på att stötta hunden på tävling
Sämsta egenskap enligt Niina: svår att motivera inför mindre tävlingar
På fritiden: hund och fiske
Läser just nu: "En stilla storm", deckare av Giles Blunt
Ser på TV: brittiska deckare
Last: kör tyvärr gärna för fort med bilen
- Efter min förra hund Kottes SM-vinst 1994 kände jag mig färdig med lydnaden, berättar Kenth Svartberg. Med Kes hade jag inga grymma träningsmål i lydnad och att vi skulle vinna SM fanns inte med i planen från början.
Att han i juni ändå kunde bärga sin och Kes' andra SM-guldmedalj kan han till stor del tacka hustrun Niina för. Niina är mental tränare och framgångsrik hundförare även hon, med bl a en individuell fjärdeplats i VM i lydnad på meritlistan.
- Niina och jag träffades för fem år sedan och det var otroligt stimulerande. Jag är i grunden en lat person, men Niinas oerhörda entusiasm och höga mål gjorde att även jag höjde mina mål. En träningsvillig förare är den viktigaste faktorn för att lyckas inom tävlingslydnad.
Mästare i mete
Säkerligen spelar Kenths bakgrund en roll för framgångarna. Han kommer från en familj, där alla, mamma, pappa, storasyster och Kenth, tävlade i fiske. När han var 13 år vann Kenth Junior-SM i tävlingsmete. Han drog upp mest fisk av alla, inklusive seniorerna, vilket dessutom gjorde honom till totalmästare. Några år senare blev han uttagen till juniorlandslaget i mete.
- Är man uppvuxen i en tävlingsatmosfär ligger det default att lyckas och nå ens mål. Jag är som Obelix (figur ur böckerna om Asterix, red:s anm), som doppades i grytan som liten. Jag har fått jobba hårt med mig själv för att inte "tävla" i allt. Däremot har jag inget jättedriv efter pokaler. Istället handlar det mer om min vilja att utveckla hunden och nå mina träningsmål.
Någon hund fanns inte i det Svartbergska föräldrahemmet. Den första hunden, golden retrievern Tintin, skaffade Kenth först när han var 19 år. Som den tävlingsmänniska han är kom han snabbt igång med hundsport. Redan första starten, en agilityklass, slutade med seger. Efter Tintin har det blivit vallhundar för Kenth. Med Kes tävlar Kenth förutom i lydnad också i spår och i vallning, även om familjen Svartberg just nu saknar egna får.
- Det är häftigt att arbeta med hundens instinkter. En vallhund har en medfödd idé om att den ska flytta får, och förarens uppgift är att utveckla denna egenskap så att hunden får en helhetsbild av vad arbetet går ut på. I vallningen finns en harmoni och linjeskönhet som inte finns i tävlingslydnaden, säger Kenth. Men grenarna är så olika att det nästan är en nackdel att träna båda samtidigt.
Forskar om getter
Till yrket är Kenth Svartberg etolog med inriktning på hundars personlighet. Just nu forskar han om individskillnader hos get, räv och hund vid SLU i Uppsala. Vilken betydelse har det faktum att han är doktor i hundars beteenden för hans framgångar? Ingen större betydelse, menar han själv iallafall.
- Forskningen har präglat min syn på hur inlärning går till och hur en hunds personlighet formas från gener till stabil vuxen. Men det är för långt från teori till praktik för att jag ska ha någon nytta av forskningen i min egen träning av hundarna.
Däremot har det akademiska arbetssättet bidragit till att han är strukturerad och långsiktig även i hundträningen, tror han.
- Mitt mål är att kombinera båda hjärnhalvorna i hundträningen. Från början hade jag lättare för den logiska sidan, men jag har arbetat med att utveckla min högra hjärnhalva. Med tiden har jag blivit bättre att fånga känsla och intuition. Det är en viktig del i hundträningen, konstaterar Kenth.
I samband med SM utkom Kenth och Niina Svartberg med boken "Med sikte på 10:an - Belöningsträning för lydnadsklass 1-elit". Inlärningsmodellen som Kenth och Niina förspråkar bygger på belöningar, men när det närmar sig tävling gäller det att lära hunden att arbeta även utan belöningar, betonar de. Lever Kenth Svartberg alltid som han lär?
- Man måste ha en grundplan, men man måste också kunna göra det hunden behöver just nu. Exempelvis belönade jag väldigt mycket under en kort period inför SM t ex för att få rätt gnista, trots att man egentligen inte bör göra det så nära inpå en tävling, säger Kenth, som tycker att arbetet med boken varit en bra förberedelse för SM.
- Att formulera sin kunskap är att bli klar över hur man tänker.
En fårstjärt från seger
Nästan overkligt framgångsrik - visst. Men även Kenth Svartberg kan göra bort sig.
- På unghundscupen i vallning i Hedemora för två år sedan hade "Kessan" gjort ett fantastiskt jobb hela vägen. Vid sista fållan var alla fåren inne utom ett, vars lår stack ut en decimeter. Jag lät Kes driva in fåren lite till, men då hoppade istället allihopa ut ur fållan. Jag var en fårstjärt från att vinna, och så blev vi fyra. Det var surt!
Den allra värsta erfarenheten härrör från agility-VM 1997. Det var ett laglopp och Kenth och tervuerenen Vita var först ut. Vita gjorde ett kanonlopp, men på bordet hände det. Kenth hörde fel när domaren, som talade spanska, räknade ner och skickade hunden på nästa hinder för tidigt. Det som hade kunnat bli ett segerlopp blev istället en diskning och en svidande besvikelse för hela laget.
- Det var hemskt! Jag har inte kommit över det än, säger Kenth med ett plågat ansiktsuttryck. Men de här misslyckandena hjälper mig faktiskt. Jag vill aldrig uppleva dem igen, vilket gör att jag förbereder mig extra noga innan jag ska tävla.
I november går lydnads-VM i Polen och Kenth hoppas bli uttagen. Målet: han och Kes ska vinna.
Någon polskakurs tänker dock han inte ta inför mästerskapet.
- Nej, men tävlingsledarna talar engelska, så jag hoppas jag klarar mig ändå.
Eliza Kajanus
I huvudsak självlärd
Namn: Kenth Svartberg
Ålder: 41
Uppvuxen: i Eskilstuna
Bor: i villa i Alunda utanför Uppsala
Familj: hustrun Niina, dottern Vilda, 3, hundarna Kes, 5 år, border collien Jippie, 8 månader, och kelpien Ripper, 12 år
Arbete: forskare i etologi vid SLU, lydnadsinstruktör, föreläsare och författare.
Utbildning inom hundträning: har bl a gått agilityinstruktörsutbildning, klicker camp för Bob Bailey i USA och flera kurser i vallning. Annars i huvudsak självlärd.
Tränar: två-tre gånger per vecka, bl a på egen träningsplan utanför huset
Bästa egenskap enligt hustrun Niina: bra på att stötta hunden på tävling
Sämsta egenskap enligt Niina: svår att motivera inför mindre tävlingar
På fritiden: hund och fiske
Läser just nu: "En stilla storm", deckare av Giles Blunt
Ser på TV: brittiska deckare
Last: kör tyvärr gärna för fort med bilen