Ita jagar trots höftprotes (Hundsport 12/05)
Att hunden ska skada sig allvarligt och inte kunna arbeta mer är en mardröm för varje ägare av bruks- och jakthundar. Men det går att komma igen. Engelska settern Ita slet av ett ligament i höften vid en olycka. Idag jagar hon igen - med en höftled i titan.
Det var en vacker sommarkväll 2002 det hände, under en kort nattkiss innan läggdags. Ena sekunden är Ita en pigg fyraårig tik, välmusklad, hd-fri, meriterad på jaktprov och fullcertad på utställning. Några galoppsprång senare skriker hon till av smärta och faller ihop på gräsmattan. Höger bakben sticker ut i en konstig vinkel.
Vid Djursjukhuset i Falun konstaterar veterinär Hilding Anliot att höften gått ur led. Troligen har Ita fastnat med benet och samtidigt vridit till. Vi letar på stället där det hände efter håligheter och annat förrädiskt, men förgäves. Exakt hur olyckan gick till kommer vi aldrig att få veta.
Leden lägerättas under narkos och de följande två veckorna går Ita på tre ben, med det sjuka högerbenet uppbundet under magen. Vi får ett rehabiliteringsprogram, och prognosen är god: om tre månader ska Ita vara helt återställd.
Ur led igen
En vecka före ripjakten händer det igen. Ita kommer ut ur ett buskage, höger höft sticker upp som en bulle ovanför ryggen, benet släpar. Höften lägerättas vid Djursjukhuset Albano utanför Stockholm och proceduren upprepas: ny uppbindning, nytt rehabiliteringsprogram.
I början av november hoppar höften ur för tredje gången och nu kontaktar vi Universitetsdjursjukhuset Ultuna utanför Uppsala för att diskutera olika sätt att undvika problemet i framtiden. Veterinär Inga-Britt Spångberg ger rådet att byta höftled. Det är den enda metoden som ger Ita rimliga chanser att jaga igen.
Försäkringen betalade
Den 20 november 2003 opereras Ita vid Ultuna av Dan Grill och Inga-Britt Spångberg. När de öppnar henne visar det sig att det stora ligamentet mellan höftkula och ledskål är avslitet. Inte konstigt att höften inte ville ligga kvar!
Under operationen tas Itas höftkula och en del av ledskålen bort och ersätts med en titanprotes. (Se faktaruta). Den nya ledskålen omsluter höftkulan mer än en naturlig höftled och minskar därmed risken för att leden hoppar ur igen, även om ligamentet inte finns mer. Dessutom rekonstrueras ledkapseln.
Operationen kostar 19 000 kronor, men eftersom skadan beror på en olycka gäller försäkringen.
Den första tiden efter operationen får Ita ligga i bur. Hon får gå ut och kissa, men inte promenera. Trappor är förbjudna, vi bär henne upp och ner. Sex veckor senare börjar återuppbyggnadsarbetet: skritta i fem minuter, sedan i tio, sedan i femton. Så småningom får hon börja trava, någon minut åt gången. Än är jakten avlägsen, men läkningen går bra. Ita haltar inte, muskulaturen kommer sakta tillbaka.
Omfattande rehabilitering
Under vår och sommar börjar vi gå i terräng för att öva upp reflexer och styrka. Rehabiliteringen omfattar också att vada i vatten, joggning och inte minst lydnadsträning. Ska Ita få vara lös igen måste hon vara fullt kontrollerbar. Att snubbla, halka eller fläka sig skulle kunna riskera hennes framtid.
Rehabiliteringen visar sig dock vara betydligt svårare att genomföra än vad vi trott, av praktiska skäl. Vid slutkontrollen i november 2003 är muskulaturen på höger sida bara 80 procent av vad den borde vara. Dan Grill ordinerar att gå på skrå i slänter samt ett viktbandage. Fyra tiokronorsmynt i ett självhäftande bandage ovanför tassen ska ge extra träning vid varje steg.
Som en frisk hund
Drygt ett år efter operationen släpper vi Ita för första gången igen, till en början bara på fotbollsplaner och andra ofarliga underlag, senare även i skog och mark. Det är nervöst: ska höften hålla för en springsugen setters vilda framfart? Dan Grill lugnar oss med att risken att Ita skadar sig bara är en procent högre än att en frisk hund skadar sig - även om den risken, betonar han, i sig är ganska stor.
Våren 2004 börjar vi jaktträna och hösten samma år, nästan två år efter operationen, fäller vi fågel över henne igen. Det är en stor stund!
Idag tar sig Ita obehindrat fram på fält, på fjäll och i skog, all den terräng en fågelhund ska jaga på. Rörelserna ser ut som förut och jaktlusten är oförändrad. Men hon blir fortare trött, muskulaturen är ännu inte helt tillräcklig. Då gäller det att vila en stund. I övrigt fungerar hon som en fullt frisk hund.
Ingen som ser Ita springa tror att detta är en hund som jagar med höftprotes.
Fakta: Titanprotes ny metod byta höftled
Titanproteser är en ny metod för att byta höftleder på för hundar. På människor har metoden använts länge. Protesen skruvas fast i benet, som växer ihop med titanet. Det ger en stabil och hållbar infästning. Hittills har ett 40-tal svenska hundar fått en höftled i titan vid SLU, de flesta på grund av höftledsdysplasi. Över 90 procent har blivit återställda. För att komma ifråga för en titanprotes måste hunden väga kring 20 kg. Höftledsbyten utförs även bl a vid Strömsholm, då med en något annan metod.
Även en protes kan gå ur led, men det är ovanligt. Andra risker är infektioner i samband med operationen och frakturer i benet.
Ett höftledsbyte vid SLU kostar idag mellan 20 000 och 25 000 kronor. Försäkringen gäller i vissa fall.
Vid Djursjukhuset i Falun konstaterar veterinär Hilding Anliot att höften gått ur led. Troligen har Ita fastnat med benet och samtidigt vridit till. Vi letar på stället där det hände efter håligheter och annat förrädiskt, men förgäves. Exakt hur olyckan gick till kommer vi aldrig att få veta.
Leden lägerättas under narkos och de följande två veckorna går Ita på tre ben, med det sjuka högerbenet uppbundet under magen. Vi får ett rehabiliteringsprogram, och prognosen är god: om tre månader ska Ita vara helt återställd.
Ur led igen
En vecka före ripjakten händer det igen. Ita kommer ut ur ett buskage, höger höft sticker upp som en bulle ovanför ryggen, benet släpar. Höften lägerättas vid Djursjukhuset Albano utanför Stockholm och proceduren upprepas: ny uppbindning, nytt rehabiliteringsprogram.
I början av november hoppar höften ur för tredje gången och nu kontaktar vi Universitetsdjursjukhuset Ultuna utanför Uppsala för att diskutera olika sätt att undvika problemet i framtiden. Veterinär Inga-Britt Spångberg ger rådet att byta höftled. Det är den enda metoden som ger Ita rimliga chanser att jaga igen.
Försäkringen betalade
Den 20 november 2003 opereras Ita vid Ultuna av Dan Grill och Inga-Britt Spångberg. När de öppnar henne visar det sig att det stora ligamentet mellan höftkula och ledskål är avslitet. Inte konstigt att höften inte ville ligga kvar!
Under operationen tas Itas höftkula och en del av ledskålen bort och ersätts med en titanprotes. (Se faktaruta). Den nya ledskålen omsluter höftkulan mer än en naturlig höftled och minskar därmed risken för att leden hoppar ur igen, även om ligamentet inte finns mer. Dessutom rekonstrueras ledkapseln.
Operationen kostar 19 000 kronor, men eftersom skadan beror på en olycka gäller försäkringen.
Den första tiden efter operationen får Ita ligga i bur. Hon får gå ut och kissa, men inte promenera. Trappor är förbjudna, vi bär henne upp och ner. Sex veckor senare börjar återuppbyggnadsarbetet: skritta i fem minuter, sedan i tio, sedan i femton. Så småningom får hon börja trava, någon minut åt gången. Än är jakten avlägsen, men läkningen går bra. Ita haltar inte, muskulaturen kommer sakta tillbaka.
Omfattande rehabilitering
Under vår och sommar börjar vi gå i terräng för att öva upp reflexer och styrka. Rehabiliteringen omfattar också att vada i vatten, joggning och inte minst lydnadsträning. Ska Ita få vara lös igen måste hon vara fullt kontrollerbar. Att snubbla, halka eller fläka sig skulle kunna riskera hennes framtid.
Rehabiliteringen visar sig dock vara betydligt svårare att genomföra än vad vi trott, av praktiska skäl. Vid slutkontrollen i november 2003 är muskulaturen på höger sida bara 80 procent av vad den borde vara. Dan Grill ordinerar att gå på skrå i slänter samt ett viktbandage. Fyra tiokronorsmynt i ett självhäftande bandage ovanför tassen ska ge extra träning vid varje steg.
Som en frisk hund
Drygt ett år efter operationen släpper vi Ita för första gången igen, till en början bara på fotbollsplaner och andra ofarliga underlag, senare även i skog och mark. Det är nervöst: ska höften hålla för en springsugen setters vilda framfart? Dan Grill lugnar oss med att risken att Ita skadar sig bara är en procent högre än att en frisk hund skadar sig - även om den risken, betonar han, i sig är ganska stor.
Våren 2004 börjar vi jaktträna och hösten samma år, nästan två år efter operationen, fäller vi fågel över henne igen. Det är en stor stund!
Idag tar sig Ita obehindrat fram på fält, på fjäll och i skog, all den terräng en fågelhund ska jaga på. Rörelserna ser ut som förut och jaktlusten är oförändrad. Men hon blir fortare trött, muskulaturen är ännu inte helt tillräcklig. Då gäller det att vila en stund. I övrigt fungerar hon som en fullt frisk hund.
Ingen som ser Ita springa tror att detta är en hund som jagar med höftprotes.
Fakta: Titanprotes ny metod byta höftled
Titanproteser är en ny metod för att byta höftleder på för hundar. På människor har metoden använts länge. Protesen skruvas fast i benet, som växer ihop med titanet. Det ger en stabil och hållbar infästning. Hittills har ett 40-tal svenska hundar fått en höftled i titan vid SLU, de flesta på grund av höftledsdysplasi. Över 90 procent har blivit återställda. För att komma ifråga för en titanprotes måste hunden väga kring 20 kg. Höftledsbyten utförs även bl a vid Strömsholm, då med en något annan metod.
Även en protes kan gå ur led, men det är ovanligt. Andra risker är infektioner i samband med operationen och frakturer i benet.
Ett höftledsbyte vid SLU kostar idag mellan 20 000 och 25 000 kronor. Försäkringen gäller i vissa fall.